Vårdnadstvister är svåra att lösa

Att föräldrar skiljer sig är i sig ingen stor sak eller händelse om man ser det hela rent praktiskt. Man beslutar sig för att skiljas och man delar därefter den gemensamma egendomen mellan sig. Detta alltså rent teoretiskt och sett till föremål, bohag, hus och eventuella bilar – verklighetens skilsmässa ser dock annorlunda ut och speciellt de där finns gemensamma barn inblandade. Först och främst här innan vi fortsätter.

De flesta skilsmässor i Sverige har – förhållandevis – lyckliga slut och där man kan se hur föräldrarna löser upp sin gemensamma egendom emellan sig, där de fortsätter att ha delad vårdnad om sina barn och där de fortsatt kan träffas och umgås även om man bor i olika bostäder och kanske träffat nya partners. Men, det finns även skilsmässor som inte har samma lyckliga slut och där vårdnaden om barnen är den stora, gordiska knuten som i många fall ter sig omöjligt att knyta upp. Vid dessa skilsmässor inleds en vårdnadstvist och det är en sådan vi ska fortsätta texten om här.

En vårdnadstvist handlar om att föräldrarna inte kan komma överens om hur vårdnaden av barnen ska se ut och där den ene föräldern stämmer den andra och ansöker om ensam vårdnad. Ett scenario som man från Sverige som land alltid försöker lösa innan det går så långt som till Tingsrätten. Man gör detta med utgångspunkten att en delad vårdnad alltid är att föredra framför en ensam sådan och en av de mest effektiva metoder som finns är ett så kallat samarbetssamtal.

Varje kommun i Sverige är nämligen enligt lag tvingade att erbjuda föräldrar i en vårdnadstvist hjälp i form av ett samarbetssamtal och vid ett sådant så får dessa – tillsammans med sina ombud och professionell hjälp (psykolog, kurator, terapeut) – sätta sig ned och försöka hitta en lösning. Det kan här handla om att barnen i fråga ska spendera sin tid enligt varannan vecka- modellen eller kanske bo var tredje helg hos pappan medan resten av tiden förläggs till mamman.

Oavsett hur lösningen ser ut gällande disponeringen av tiden så brukar ett samarbetssamtal vara verktyget som enklast löser upp den gordiska knut som många anser en vårdnadstvist vara. Kort sagt; samarbetssamtalet går att likna vid Alexanderhugget då det gäller en vårdnadstvist.

Ibland är en vårdnadstvist nödvändig

Det som man dock ska ha i åtanke är att en vårdnadstvist i många fall måste anses som direkt nödvändig och där den ena föräldern med all tydlighet visat sig vara olämplig som vårdnadshavare. Vi kan nedan räkna upp några självklarheter där en vårdnadstvist måste äga rum och där man således bör anlita en jurist som är specialiserad på detta område.

  • Grov kriminalitet. Om exempelvis fadern begår regelbundna brott och hela tiden är inblandade i olika polisiära utredningar.
  • Våldsamheter. Finns det en bakgrund av upprepat våld i hemmet – mot barnen eller mot den forna partnern – så är detta naturligtvis ingen miljö lämpad för ett barn att växa upp i.
  • Grav psykiskt sjukdom. Där en risk föreligger för barnen, man måste här alltså göra en bedömning från fall till fall vid en vårdnadstvist där psykisk ohälsa ligger till grund för stämningen.
  • Grava missbruksproblem.
6 aug 2017